”Eden i bollhuset” slöts efter strid med blanka vapen
Effektfull och mäktig final på nattens skådespel i Uppsala tennishall
Slå vakt kring gränserna, spärr mot intellektuella flyktingar – blev studentparollen
Dånande hurrarop hälsade den skärpta resolutionen

--- Från NDA:s utsände medarbetare ---

UPPSALA, lördag.

`Klockan 12.30 natten till lördagen fattade Uppsala studentkår, församlad i Uppsala tennishall, ett beslut i flyktingfrågan, som säkerligen kommer att giva starkt genljud i landet. Studentkårens beslut gick emot kårdirektionen, vars resolutionsförslag, som i Uppsala gått under namnet ”kompromissen”, förkastades och en annan skarpare resolution antogs med överväldigande majoritet. Det var kring dessa resolutionsförslag som ”striden i Bollhuset” stått i närmare fem timmar. Uppsala-studenterna visade sig i likhet med de gamla svenska kämparna förr i världen bli värre allt efter som tiden led, ty det var först när tennishallens funkisklocka började närma sig midnatt, som den verkliga knivkastningen talarna emellan började och på en del håll förgäves kämpade emot lusten att deklarera sin politiska färg och angripa person istället för sak.

Kårmötet fick emellertid som deras ordförande, fil.lic. Lennart Hartmann uttryckte sig ett värdigt förlopp. Det gav vidare en klar uppfattning om studentkårens åsikter i den betydelsefulla fråga som diskuterades. En åhörare behövde aldrig sväva i tvivelsmål om den oro som studenterna kände inför den främmande invandringen i Sverige och om att deras avsikt med kårmötet var att nå fram till en gemensam maning till statsmakterna att slå vakt kring våra gränser. Varje talare för en effektiv gränsspärr mottogs med öronbedövande applåder och de som kunde avlyssna ”folkmeningen” var snart på det klara med, att den mer bestämt formulerade resolutionen skulle antagas före den kårdirektionens. Orsaken till studenternas förkastande av kårdirektionens förslag var inte minst den att man ansåg att en studentkår klart och tydligt skulle ange sin ståndpunkt och att formuleringen i intet avseende skulle kunna ge anledning till misstolkningar. `

Halva studentkåren samlad till mötet.

Uppsala tennishall rymmer ca. 1.500 åhörare och den var kl.7.30 fullsatt till sista plats, det vill säga halva studentkåren hade samlats till den sällsynta sammankomst som kallas kårmöte. Vid presidiebordet hade kårordförande Hartmann tagit plats tillsammans med vice ordförande Eva Wennerström och förre kårordförande, nuvarande riksbekante frågetävlingsmannen Gösta Knutsson, som den här gången hade allvarligare frågor och svar att tänka på en tidigare under terminen. Väl medveten om att 27 talare anmält sig på förhand hade presidiet förståndigt nog placerat mjuka kuddar på sina stolar och ett antal tonic-water på presidiebordet. Vi andra 1.500 hade på hoplånade pinnstolar bänkat oss kring Norrlands nation 50-åriga talarstol. Efter en fyrdubbel akademisk kvart kunde kårordförande hälsa inledaren byråchefen Kurt Bergström, chefen för socialstyrelsens utlänningsbyrå välkommen. Det var nämligen på honom de 1.500 studenterna väntat under vilken väntan mötesdeltagarna satt ett rekord i mötesdisciplin. Byråchefens timslånga anförande var ett klargörande av situationen för utlänningsbyråns vidkommande. Hans redogörelse och den utlänningsstatistik han presenterade innehöll i stort sett vad som tidigare framkommit i intervjuer och artiklar i ämnet.

Två resolutionsförslag och ett flygblad.

Sedan byråchefen avtackas med applåder och tal av kårordföranden vidtog diskussionen, vilken gav ett vältaligt och representativt uttryck år studentopinionen i flyktingfrågan. `Vid mötet förelåg, som sagt två resolutionsförslag. Skillnaden mellan förslagen utgjordes av följande passus: ”Med stigande oro följa Uppsala studenter utvecklingen. Väl förstå vi flyktingarnas svåra läge och anse att Sverige ej bör undandraga sig sin andel i hjälparbetet, men det synes oss vara en rätt och en plikt att som vår mening uttala att detta dock icke bör få leda till åtgärder som för Sveriges del måste skapa hittills okända problem av ödesdiger art.” Så hade kårdirektionen ”enhälligt uttalat sig” vid sitt sammanträde. I det andra förslaget till resolution vilket tidigare rekommenderats av studentkårens allmänna utskott, förekom icke satsen ”Väl förstå vi flyktingarnas svåra läge och anse att Sverige ej bör undandraga sig sin andel i hjälparbetet.” Till dessa två förslag kom även ett meddelande, vilket utdelades som flygblad, utan angivande av källan, och där man påpekade att den här ovan citerade satsen borde uteslutas i resolutionen, då ”mötet icke sammankallats för att yttra sig om flyktingproblemet i sin helhet och då denna sats kan misstolkas och genom sin vaga formulering för framtiden binda studentkåren.” `Innan vi övergå till diskussionen kan nämnas att den akademiska lärarkåren samlats till ett antal av ca. 40, samt att studentkårens kvinnliga medlemmar voro mycket sparsamt representerade. Orsaken till detta senare var enligt uppgift att flickorna just nu förbereda sig till maskeradsäsongen som inledes på lördag. Den utsände går emellertid inte i god för denna uppgift.

Direktionen har försvagat det ursprungliga förslaget till resolution.

`Och så kunde debatten börja. Den inleddes av kandidat Th. Leissner som uttalade sig för en bestämd protest mot invandring av intellektuella utlänningar och förre vice kårordförande, fil. Kand. Erik Sandberg, som förordade direktionsförslaget, som han ansåg äga en opartisk formulering. Även Sveriges förenade studentkårers nyvalde ordförande, docent Gösta Lindeskog, anslöt sig till direktionsförslaget varefter förslagsställaren Västmanland-Dalas förutvarande kurator kandidat Birger Ryding tog till orda. `Han kunde efter sitt klara anförande sätta sig ned i medvetandet att han i högsta grad haft studentkårens öra och hans anförande mottogs icke endast med öronbedövande applåder, utan även med kraftiga stamningar i golvet, varmed studenterna visade sitt bifall till hans förslag, sedermera det av mötet antagna. Han påvisade hur direktionen försvagat det ursprungliga av allmänna utskottet biträdda förslaget, vilket direktionen gjort för att samla enighet kring det, en enighet som är skenbar, sade han, då endast förefanns inom direktionen och icke inom studentkåren.

`”Giv de kompromissande en möjlighet till reträtt”.

Direktionens förslag var en kompromiss och talaren påpekade att de som genom eftergifter av de personliga åsikterna i ”enighetens namn” biträtt direktionsförslaget nu hade möjligheter till reträtt då en dylik enighet inte fanns. Skalden och fil. Lic. Karl Gustav Hildebrand var nästa talare. Han å sin sida drog en lans för direktionsförslaget, som han ansåg med fasthet tillgodosåg studentintressena, men också hade givits en smidigare formulering än allmänna utskottets.

Är den tillfälliga flyktinghjälpen värd sitt offer?

Fil kand. Arvid Fredborg höll därefter ett av kvällens större anföranden vilket han ofta fick avbryta på grund av ovationerna ”inför öppen ridå”. – Vi måste besinna, sade talaren, att vi nu befinna oss på toppen av en högkonjunktur. När lågkonjunkturen kommer medför den arbetslöshet för de intellektuella. Man måste även besinna, att de till Sverige invandrande flyktingarna till stor del består av intellektuella och således måste det bli de svenska intellektuella som så småningom bli lidande. För en person som i tryggad ställning innebär det ingen fara att förorda flyktinghjälp, men för den som ej har någon ställning blir det en annan sak. Utvecklingen kan snart betecknas som betänklig. Är denna invandring värd sitt offer? Leder inte den till samma problem som andra länder haft men vi varit förskonade ifrån? - Applåder. `

Bollhusmötet 1939

Innan mötet

Förslag som ska diskuteras på mötet

Under mötet

Dagen efter mötet

Om samtiden 1939

Besök oss

Kontakta oss

Öppettider