Texter och ljudberättelser
I över tvåhundra år försökte Sverige flera gånger skaffa kolonier för att tjäna pengar på bland annat handel med socker, kaffe, bomull och förslavade människor från Afrika. Här får du veta mer om hur det gick till.
Hamnmotiv från Gustavia på S:t Barthélemy, Sveriges koloni i Karibien. Bild: Sjöhistoriska museet
I utkanten av Wilmington i delstaten Delaware ligger skeppet Kalmar Nyckel vid platsen där de första svenska kolonisterna steg i land 1638. Skeppet är en kopia av det svenska skeppet och tillhör ett museum som vårdar minnet av den svenska kolonin. Foto: Fredrik Thomasson
Handelsfortet vid Cabo Corso från havssidan. Bilden är från omkring år 1700 och visar det engelska fortet som byggdes på platsen för det svenska fortet. Bild: internetarchive.org
Karta över karibiska öar som 1785 tillhörde olika kolonialmakter.
S:t Barthélemy var en svensk koloni i nästan 100 år. Staden var främst en plats för handel. Befolkningen bestod av förslavade svarta, fria svarta och vita. Här får du veta mer om S:t Barthélemy och befolkningen som bodde där.
Svensk karta över S:t Barthélemy från 1780-talet. Staden Gustavia hade ännu inte fått sitt namn utan har sitt franska namn, Le Carénage, kvar. Det som liknar sjöar är grunda dammar där man utvann salt från havsvattnet. Källa: Stiftsbiblioteket, Linköpings stadsbibliotek
Staden Gustavia växte snabbt under decennierna kring år 1800. Den vänstra kartan är från ungefär 1790 och den högra från 1801.
Precis som de andra kolonialmakterna i Karibien medverkade Sverige i slavhandeln. Det var både för att få arbetskraft och för att tjäna pengar på att köpa och sälja förslavade människor. Här får du veta mer om hur den svenska slavhandeln gick till.
Hamnmagasinet i Gustavia var innan det revs känt som ”slavhuset”. Det användes möjligen som fängelse för fångar som lastades av på S:t Barthélemy inför försäljning. Bild från 1860–70-tal, fotograf Carl Constantin Lyon, Statens Maritima Museer.
Den lilla ön La Fourchue tillhörde den svenska kolonin. Den ligger mellan S:t Barthélemy och den större ön S:t Martin i bakgrunden på bilden. Efter att slavhandeln förbjöds 1813 ankrade slavskepp vid ön och sålde fångarna där. Foto: Fredrik Thomasson
Översikt av slavhandeln mellan år 1500-1900.
De afrikanska fångarna transporterades över Atlanten på slavskepp. De kedjades fast i skeppens lastutrymmen och många dog under resorna. Här får du veta mer om hur det var ombord på skeppen.
Illustration av lastutrymmena för människor på slavskeppet Brooks. Bilden på det seglande skeppet i det högra hörnet visar ett annat mindre slavskepp. Källa: Carl Bernhard Wadström, An Essay on Colonization…, London 1794, Uppsala universitetsbibliotek.
Skeppet Marie-Séraphique vid den afrikanska kusten. Källa: Musée d’histoire de Nantes.
Lastutrymmen ombord på skeppet Marie-Séraphique. På de undre däcken lastades tunnor med vatten och mat som behövdes under resan från Afrika. Källa: Musée d’histoire de Nantes.
Uppror på slavskeppet The Fair Trader. Källa: Carl Bernhard Wadström, An Essay on Colonization..., London 1794, Uppsala universitetsbibliotek.
Det finns inte så mycket information om hur det var på just de svenska slavskeppen. Tre skepp vet forskarna lite mer om. Förhållandena på de skeppen var lika hårda som på andra länders skepp som fraktade fångar över Atlanten. Här får du veta mer om de tre svenska slavskeppen Fäderneslandet, Anna Maria och Stockholm.
Det svenska skeppet Fäderneslandets ungefärliga rutt.
Fotbojor av den typ som användes för att låsa fast fångarna i lastutrymmet på Fäderneslandet.
Gustaviabon Gustaf Wernbergs frakthandling för en slavtransport från S:t Barthélemy till Kuba 1797. Av texten framgår att han fraktade 64 förslavade män från Afrika på sitt skepp Anna Maria till Kuba där de skulle säljas. Källa: Archives départementales de la Guadeloupe.
Slavhandeln blev med tiden mer och mer kritiserad. I början av 1800-talet förbjöd många länder handel med förslavade människor från Afrika och Storbritannien försökte övertyga Sverige att förbjuda slavhandeln. Här får du veta mer om de svenska förbuden mot slavhandel.
Lag från 1830 där svensk medverkan i slavhandel slutligen förbjöds.
Livet som förslavad på S:t Barthélemy var hårt reglerat. Många försökte göra motstånd eller fly, men riskerna var stora och straffen var hårda. Här får du veta mer om motstånd, flykt och kampen för rättigheter.
Ett tryckt upprop för fria svartas rättigheter från den 23 oktober 1829. Källa: Riksarkivet
Det fanns lagar som bara gällde för den svarta befolkningen och dessa lagar styrde deras liv helt och hållet. Straffen om de inte följde lagen var hårda. Här får du veta mer om lagstiftningen och rättssystemet på S:t Barthélemy.
Förslavade människor straffades framför vakthuset i hörnet av Gustavias hamn. Meningen var att straffen skulle kunna ses och höras för att ha avskräckande verkan. Källa: Uppsala universitetsbibliotek.
Annonser ur Gustavias tidning som letar efter ägare av fängslade svarta människor som inte kunde bevisa att de var fria. Om ingen ägare kunde bevisa ägarskap såldes personen som slav på auktion.
När Storbritannien blev först med att förbjuda slaveri i sina kolonier växte motståndet i Europa. Efter många debatter fattade Sveriges riksdag beslut om att avskaffa slaveriet. Två år senare, den 9 oktober 1847, frigavs den siste personen som förslavats i den svenska kolonin S:t Barthélemy.
Titelsidan från en skrift som propagerade för slaveriets avskaffande på S:t Barthélemy. Författarna George William Alexander och Benjamin Barron Wiffen var brittiska slaverimotståndare.
S:t Barthélemy blev allt fattigare och drabbades av återkommande orkaner. Många invånare lämnade ön för att hitta arbete och bättre levnadsvillkor på andra öar eller i USA. Efter en tid återlämnas ön till Frankrike. Här får du veta mer om S:t Barthélemy efter slaveriet.
Barn och vuxna vid ett bostadshus i Gustavia. Foto: Carl Constantin Lyon, Sjöhistoriska museets arkiv
Dekoren vid en välgörenhetsföreställning 1869 för att samla in pengar till S:t Barthélemys befolkning. Arrangörerna visste att speciellt den svarta befolkningen hade drabbats av fattigdom. Alla människor som avbildades i föreställningens dekor var svarta. Bildkälla: Ny Illustrerad Tidning
Den 16 mars 1878 skedde återlämnandet av den svenska kolonin till Frankrike vid en ceremoni i Gustavia. Bildkälla: Ny Illustrerad Tidning 1878
Den svenska flaggan vajar framför S:t Barthélemys stadshus. Det finns byggnader och andra lämningar kvar i Gustavia som påminner om tiden när ön var svensk.
