Historikern Klas Åmark har skrivit boken Främlingar på tåg om den svenska diplomaten Göran von Otters möte med SS-officeren Kurt Gerstein på ett tåg genom Polen och Tyskland i augusti 1942. Gerstein berättade då om förintelselägrens fasor i förhoppning om att den svenske diplomaten skulle slå larm om naziregimens övergrepp.

Sedan Tyskland förlorat andra världskriget, och koncentrations- och förintelselägrens fasor avslöjats för världen, var det inte längre accepterat att vara nazist i Sverige. Vad hände sedan med de nazistiska rörelserna och nyckelpersonerna? Bär dagens samhälle spår av 30- och 40 talens svenska nazism. Och är det sant eller myt att Sverige aldrig gjort upp med denna del av sin historia?

Sverige gjorde stora eftergifter för Nazityskland under andra världskriget. Svensk flyktingpolitik var också mycket restriktiv gentemot judiska flyktingar och svenska företag ariserades. Vad låg bakom besluten? Påverkades de av att det i Sverige fanns personer med makt och inflytande som var antisemitiska och kanske till och med sympatiserade med nazismen?

Fram till och med andra världskrigets slut kunde svenska filmer, humorteckningar och böcker framställa och sprida antisemitiska bilder av judar utan att det skapade debatt. Hur påverkade det Sveriges och svenskars attityder och agerande? Denna samtalskväll handlar om folkhemmets antisemitiska bakgrundsbrus.